Dina kryptiska dagboksanteckningar på datorn. Om att 27, är en bra ålder. Det har du alltid tyckt. 28 Augusti 2011, för drygt 5månader sen nu, var året. Året 2011, året du var 27år gammal. Det var precis 3 månader efter vårt bröllop (som vi är dig evigt tacksam att du hann vara med på), den 28 Augusti 2011. Som du valde att lämna oss, på egen hand. 27, var en bra ålder tyckte du. Vi höll inte med dig där, fina Philip.
Igår var det den 20 Januari 2012. Du skulle fyllt 28 år. Vi grattade dig igår, i tankarna. Älskling kom till mitt jobb & vi åt lunch ihop. Vi pratade om Dig. ”Idag skulle Philip fyllt 28 år” Ja, det skulle du gjort. ”Grattis, dumstrut” sa jag högt. Tycker fortfarande ditt val var så fel, så fel. Och vi önskar hela tiden att det varit annorlunda.
Men nu Philip, så hoppas vi att du är lycklig, mår bättre. På andra sidan. Vi hoppas att du inte blickar bakåt mer än nödvändigt (fina minnena) & att du nu kör stenhårt på din egen väg där uppe. Vägen du valt att gå & vägen du tyckte var rätt.
Vi hoppas du mår bra, där du är.
Varje kväll ser vi ditt kort på byrån här hemma, varje kväll när Leija ätit kvällsvälling går hon förbi ditt kort & vinkar ”oonaaatt fiiiiilllpp”. Det har vi lärt henne, att säga godnatt till dig :) Och hon gör det slaviskt, haha – varje kväll. Det får dig säkert att le, för jag är övertygad om att du ser det :)
Åh, du tyckte om henne så mycket! Och vi tyckte om dig så mycket. Men det hjälper inte alltid.
